Huvudsatser | En introduktion

En huvudsats är en självständig sats. Till skillnad från bisatser står huvudsatsen (vanligtvis) inte inuti någon annan sats.

En huvudsats kan ensam utgöra ett påstående, en fråga, en uppmaning och så vidare.

Du lär dig svenska.
Påstående

Lär du dig svenska?
Fråga

Lär dig svenska!
Uppmaning

Ordföljd i huvudsatser

Det är viktigt att lära sig skilja på huvudsatser och bisatser, eftersom de har olika ordföljd.

Först i huvudsatser kommer en inledare. Inledaren kan vara nästan vilken satsdel som helst (subjekt, objekt, tidsadverbial, rumsadverbial och så vidare), men väldigt ofta är det subjektet.

Jag dricker kaffe.
Subjekt som inledare

Kaffe dricker jag.
Objekt som inledare

⚠️

I vissa böcker ser man termen fundament. Det är samma sak som det jag kallar inledare här.

I huvudsatser kommer det finita verbet (verb i presens eller preteritum) direkt efter inledaren, alltså på den andra positionen i satsen. Om vi stoppar in ett satsadverbial, till exempel inte, står verbet kvar direkt efter inledaren. Detta skiljer sig från bisatser, där subjektet och satsadverbial kommer före det finita verbet.

Jag dricker inte kaffe.
huvudsatsordföljd

att jag inte dricker kaffe
bisatsordföljd

Ja/nej-frågor saknar inledare, så de börjar därför direkt med verbet.

Gillade du filmen?
ja/nej-fråga utan inledare

Har du läst den här boken?
ja/nej-fråga utan inledare

Huvudsats + huvudsats

Alla meningar är inte en enda huvudsats. Ofta sätter man flera huvudsatser bredvid varandra för att bilda längre meningar. Det kallas samordning. För att kunna göra det, måste man oftast använda en konjunktion, till exempel och, men, eller, för eller så.

Jag diskar. Jag lyssnar på musik.
Två huvudsatser och två meningar.
Jag diskar och (jag) lyssnar på musik.
Två huvudsatser men en mening.

Vill du se en film? Vill du spela tv-spel?
Två huvudsatser och två meningar.
Vill du se en film eller vill du spela tv-spel?
Två huvudsatser men en mening.

Han trodde att tavlan var äkta. Det var den inte.
Två huvudsatser och två meningar.
Han trodde att tavlan var äkta, men det var den inte.
Två huvudsatser men en mening.